avealegni

Det har nu gått 14 dagar sedan jag gav mig iväg till Nuuk, Grönland och därför på tiden att jag berättar hur jag har det. Ett litet resebrev kommer därför här. Jag bor i en fyrarumslägenhet mitt i centrala Nuuk, staden har ca 15 000 invånare. Den är liten men här finns det mesta man behöver, kulturhus, biograf, restauranger, pubar, affärer, kaféer, bibliotek, disco, bussar och simhall. Massor av bilar finns här också som bara kör runt, runt. Det finns bara vägar i staden och dess omgivningar, inte utanför, där finns det bara snö och berg så vill man bort från Nuuk man flyga eller åka båt. Man kan undra varför folk har bil egentligen, det hade varit bättre med utökad gratis kollektivtrafik. Lägenheten jag bor i är ok med vitmålade väggar och moderna möbler. De jag bor med är trevliga och i min ålder. Vi har funnit balans i vårt behov av sällskap och avskildhet. Under de dagar jag varit här har mycket energi gått åt till att lära känna omgivningarna både fysiskt och psykiskt. Jag har promenerat runt i hela staden och insupit den grönländska atmosfären och sagolika naturen. Här har varit kallt med klarblå himmel, mängder av snö och soligt nästan varje dag. Häromdagen var jag med om något mycket spännande och speciellt, det händer kanske vart 50:e år. Man hade funnit en isbjörn spatserande strax utanför Nuuk uppe på fjället. Isbjörnen sköts och man forslade den ner till staden för att styckas. Detta gjordes inför massor av åskådare och jag var en av dem. Det var fascinerande men också lite skrämmande. Blodet flödade och tänk att isbjörnen varit så nära ett tättbefolkat område. Mina arbetsuppgifter på jobb är olika på grund av det varierande patient klientelet. Vi har nyfödda med sina mammor, oförlösta, gynekologiska och kirurgiska patienter. Mycket lärorikt. Det som är svårt är språket, kanske inte så mycket danskan men grönländskan. Allt går, jag ringer efter tolk när teckenspråket inte räcker till. Det är också svårt med all pappersexercis vid inskrivning och utskrivning, speciellt när patienten kommer från en annan del av Grönland. Jag håller på att lära mig danska och det är bra. Allt är dyrt här men man kan köpa allt man kan köpa hemma. Lönen är inte särskilt hög, ca 20 000 i danska och 42 % i skatt. Fast då måste man tänka att all sjukvård och tandvård är gratis. Man kan diskutera hur den fungerar. De som arbetar i köket tjänar ännu mindre, ca 70 kr i timmen, förstår inte hur de klarar sig då det är dyrt att köpa bostad och hyrorna är höga. Det är nu den 17 april och det har snöat i flera dagar. Snön ligger gnistrande vit över hela Nuuk. Snödrivorna är på sina ställen upp till en meter höga. Det blänker som stjärnor i mörkret. Jag jobbar natt och allt är tyst och stilla när jag går till jobb. Det är kallt och jag är glad att jag har tagit thermo ställ och Irinas fantastiska pälsmössa med mig hit. Nuuk är som de flesta andra "större" städer starkt segregerat. De högutbildade som kommer hit från främst Danmark (här är faktiskt inte många svenskar) har höga löner och små omkostnader, de har många gånger fritt boende och tillgång till bil och internet. Grönlänningarna har oftast lägre lön och högre omkostnader och fast de är lika utbildade har de knappt möjlighet att klara sig utan hjälp, många reser därför härifrån och flyttar kortare eller längre tid till Danmark. De lågutbildade får ofta hjälp från andra i släkten, sammanhållningen är stark. Detta är på gott och ont, inte helt ovanligt är det att ge bort ett barn man inte klarar av att ta hand om till någon i släkten, så kallat gåvobarn. Negativt med denna sammanhållning och beroendet inom familjen är incesten som faktiskt är mer vanlig än man tror. Förstagångsföderskorna på Grönland är ofta unga och de föder fler barn i genomsnitt än hemma. Trots detta är det vanligt med aborter och man går starkt ut med preventions rådgivning, all prevention är gratis för alla, inte bara de unga. Vad jag inte visste om Grönland är enligt min lägenhetskamrat att landet räknas som ett u-land. I Danmark kan man inte neka någon som vill arbeta i ett u-land tjänstledigt, varken här eller t ex i Afrika. Fin gest som får lite konstiga konsekvenser, som detta att skillnaderna i levnadsstandard faktiskt blir större än man önskar. En del danskar som reser hit med bemanningsföretag bryr sig inte men en del har faktiskt dåligt samvete. Det är denna dubbelhet som det är svårt att komma till rätta med i alla länder som står i beroendeställning. Köket består mest av kött av fisk, fågel, ren, säl, val och lamm. Jag har ännu inte vågat mig på valsoppan där späcket simmar runt bland potatis och grönsaker. Måste ha lite tid till på mig fast det blir nog en liten munsbit så att jag framöver kan berätta för er hur det smakar. Jag har mest ätit lamm, ren, fisk och vanlig dansk mat. Rågbrödet är förresten fantastiskt gott men dyrt, ett bröd kostar ca 45 svenska kronor. Sälskinn kan man köpa på Jydsk för 350 danska kronor, exotiskt i mina ögon att Jydsk som ju är ett lågprisföretag säljer något för mig så speciellt som sälskinn. Tänkte faktiskt inhandla ett sådant av grönlandssäl som är jättefint gråaktigt med stora bruna fläckar som liknar ögon. Tänker inte ha dåligt samvete över det. Det har jag över så mycket annat som t ex hur bra jag har det egentligen som bor i ett välfärdsland som Sverige. Ödmjuk och tacksam blir man här i alla fall. Kommer i framtiden att bättre förstå de som kommer som invandrare till Sverige. Jag känner mig lite som en invandrare då det inte finns så många svenskar här och grönlänningarna i allmänhet har svårt att förstå mig, speciellt min som de säger säregna skånska. De säger jag pratar "gröt". Som tur är förstår de flesta danskar vad jag säger så de får översätta och för var dag som går lär jag mig nya ord på danska. Snart ska jag ta itu med grönländskan också. Det blir nog nödvändigt då jag ska prova på att arbeta på en psykiatrisk avdelning nästa vecka. De saknar massor av personal, ännu mer än på min avdelning. Förstår inte hur människor orkar jobba och vara så vänliga som de är här då de hela tiden måste lära upp ny personal som bara stannar tre månader i taget. Ja, det är väl för att det är realitet och de kan inte annat än göra det bästa av situationen. Grönlänningarna är generellt sett ett mycket vänligt och tolerant folk. Jag är verkligen glad över att jag fått möjlighet till denna mycket speciella erfarenhet och lärdom. Tror däremot inte att jag kunde tänka mig att bosätta mig här för gott, kanske främst på grund av den instängdhet man ibland kan känna trots att man bor vid havet som jag älskar. Instängdheten beror nog främst på att man bara kan komma ut från själva Nuuk till andra byar med hjälp av båt och flyg.