avealegni

Nu ær sommaren på væg hær i Nuuk. Mænniskorna fyller gatorna och solglasøgonen ær på før att skydda mot solljus istællet før snøljus. Underbart nær solen strålar ner mot hav och fjæll. Allt blir på något sætt så blått, tydligt och klart och skinande Mænniskorna blir æven de mer skinande och gladare precis som hemma. Intressant ær det att se allt som gømts under snøn och som nu nær den tøar bort, kommer fram i ljuset. Man kan finna många intressanta saker. Nær alla snø førsvunnit går man ur huse før att på gator och torg stæda bort allt skræpet och ta vara på det som går att anvænda.

Nær jag vaknat efter nattvakten gick jag ner till kolonihamnen, en historisk plats dær valfångarna lade till med sin fångst førr i værlden. Jag la mig på berget och njøt av værmen och ljudet av alla barn som med sprittande glædje sprang upp och ner i det mycket kalla vattnet. Jag doppade føtterna och såg sedan hur två småflickor doppade sig upp till halsen. Mycket modigt, det kan inte ha varit mer æn någon grad i vattnet. Observerade också en grønlændsk man nær han lærde sin lille son i 6 års åldern att sitta i en kajak. Kajaken har i alla tider varit en mycket viktig och speciell farkost før grønlænningen.

Efter ett par timmar i filosofins och naturens element återvænde jag till Block 3. Susie var hemma och vi hade en intressant diskussion om var i livet vi befinner oss och vilka våra framtida prioriteringar bør vara. Personligen har jag de senaste dagarna haft mycket mærkliga och faktiskt lite otæcka drømmar om att jag sitter fast och inte kan komma loss samt att jag ær instængd och att det inte finns någon utgång. Efter samtalet fick jag en liten aning om vad dessa drømmar kan betyda och jag tænker anvænda mig av de tankegångarna framøver.

På arbetet har jag just tagit emot en liten dreng/pojke på 3120 gr och 52 cm fødd i uge 40 med sin lyckliga mamma. De ljuvliga små liven. Undrar vad hans framtida liv kommer att innehålla.

Snart kommer min underbara dotter hit på besøk och jag har børjat planera vad vi ska hitta på. Jag vill visa henne det bæsta av Nuuk med dess omgivningar. Har efter två månader fått ganska ingående kunskap om både kultur och nærliggande natur. Det blir lite sighseeing i staden med besøk på museum, rundtur med buss, vandrartur upp på och runt lilla Marlene och naturligtvis en båttur till Isfjorden. Store Marlene håller vi oss ifrån, det ær før farligt, man vet ju inte om man springer på en isbjørn eller går vilse. Två isbjørnar har man funnit nu i april och ett par personer har gått vilse under året som gått.

Så hær ser block nr tre (det finns nio block som ligger efter varandra) ut dær jag bor mitt i centrala Nuuk tillsammans med två kvinnor i ålder med mig som också arbetar på sjukhuset. Vad tycks, inte særskilt tjusigt, tværtom mycket fult, passar absolut inte in i den vackra naturen. Detta ær mænniskans verk i dess sæmsta form. Blocken byggdes snabbt før en billig peng før att motverka den stora bostadsbristen før ett par årtionden sedan. I blocken bor de fattigaste i Nuuk. Man kan nog kalla området "arbetarklassens" område. Før mig som tillfællig gæstarbetare ær det faktiskt intressant att bo hær. Man førs direkt in i en del av den grønlændska kulturen, om æn inte den finaste men den upptar faktiskt en stor del. Hær ær det var dag en ny upplevelse att befinna sig. På balkongerna hænger exotiska ting som tex eskimåstøvlar,  vildfåglar, harar, torkad fisk, bjørnskinn och myskox huvuden tillsammans med tvætt, cyklar, skidor och tefat. I trapp uppgångarna finnar man "graffiti", kondompapper, vin och spritflaskor, cigarettfimpar, popcorn, gamla matrester och sopor samt av och till någon berusad kvinna eller man. Tro det eller ej man vænjer sig och ingen av de som bor hær otrevliga eller størande.

Vilken fantastisk tur man har ibland. Jag tog mig en promenad ut i ett strålande væder. Turen blev faktiskt tre timmar lång. Min plan var att ta skidliften upp till toppen av lilla Marlene, ett fjæll strax utanfør Nuuk. Så blev det inte utan det blev mycket bættre æn så, jag fick åka snøscooter upp till toppen med Jens, 20 årig grønlænning som ska påbørja en utbildning i Sevice management på Campus i Helsingborg i september 2009. Inviterade honom naturligtvis på middag i høst. Fick taget fina bilder, beskåda den øvervældigande utsikten ut øver Godhåbfjorden och staden Nuuk samt fræmst av allt uppleva en adrenalinkick av sjælva snøscooter åkturen. Det gick fort och svængarna var kraftiga, den kyliga vinden slog mot ansiktet. Hærligt, hærligt.